"Time, it needs time" sjunger Scorpparna i sin gamla hit.
Scorpions har
lyckats fånga själen i det afrikanska livet, tid. Också om det finns mycket
fattigdom, så en resurs som det tycks finnas obegränsat med är tid. Det här är
förstås ingen ny upptäckt, brorsan varnade nog mig redan.
 |
| Den ekologiska Camp Kigio. |
Jag vet inte vad
som kom först, hönan eller ägget: För att få nånting gjort här krävs det tid.
Tid för att förflytta sig från en plats till en annan, tid för att gå till
butiken, tid för att gå i skolan, tid för att få nånting fixat. Å andra sidan
är det ingen som har bråttom, eftersom dom tycks ha obegränsat med tid.
Installatören kommer när han kommer, trafiken står stilla mest hela tiden,
städningen av lokalen tar hela dagen i anspråk, listan kan göras lång. Frågan
är hur kan man ha obegränsat med tid när allt man gör kräver så mycket tid? Svaret är definitivt ja.
Vi gjorde en
veckosluts utflykt och övernattade på ett reservat ca 100km från Nairobi. Det var
mitt i djungeln och dom satsade på riktigt hårt på ekologin, vilket var
glädjande att se. Hyddan vi sov i var snygg och mycket rymlig, varmvatten o wc
fanns också. Det som inte fanns var värme. På kvällen var det skönt att krypa
in under täcket, när det hade placerat en varmvattensflaska (sån som man sett i
engelska filmer, ni vet) under täcket. Tyvärr var det på morgonen som den
skulle ha behövts, temperaturen sjönk under 10 grader, både ute och inne… De
extra täckena kom väl till pass.
 |
| Respect. De här små liven lönar det sig inte att komma för nära, dom lär ska vara lättirriterade. |
I reservatet såg
vi inte så mycket vilddjur, det mest spännande var kanske hyenorna vi såg på
nattsafarin. Annars såg vi sebror, olika slags gaseller (Thomson och impala),
vildsvin (dem fanns det mycket av), elan (en slags större hjort) och skymten av
en leopard (men det var bara en skymt så räknas nog inteL).
Söndagen
förflyttade vi oss till Naivasha, såg flodhästar, en del pelikaner o andra
fåglar (bl a en stor örn), men mest spännande var kanske att promenera med
girafferna. Närmare än fem meter vågade vi oss inte, knappast skulle de ha
släppt oss ens. De är trots att vilda, och stora… Rovdjuren lämnar vi till en
annan gång.
Trafiken har jag
tidigare talat om, men jag kan inte låta bli att häpna. Tyvärr är det så att
man anpassar sig och börjar själv köra liknande, det är djungellagen som
räknas. Äta eller bli äten. Det stora problemet på landvägen är lastbilarna.
Långtradarna är ofta helt ok, nästan som i Finland, men lastbilarna har sett
bättre dagar. Det är så dåliga att de sällan kör över 60, dessutom fastnar de
ofta i uppförsbackarna.
 |
| Vildsvinsfamiljen på tupplur, lillisen i mitten. |
Det här leder
förstås till att alla vill förbi dem så fort som möjligt, och då gäller det att
hålla sig framme. Försöker du inte dig på likadana hårresande omkörningar som
de andra, så kommer nästa bil och tränger in sig framför dig. Tyvärr saknar de
flesta bilister här trafikvett överhuvudtaget och kör om i tid och otid, utan
att ha en aning om det kommer nån emot. Ännu har vi inte sett nån krock, men
det är nog bara fråga om tid. Själv blev det en knapp omkörning, när jag valde
ett dumt ställe att köra förbi, för att inte bilen bakom mig skulle göra det.
Mycket riktigt kom det bilar emot, medan jag ännu var på utsidan av lastbilen…
Nå det blev trångt och blinkande av lampor men vi överlevde. Lite gick pulsen
upp också förstås.
I Nairobi är
pulsen på trafiken en annan, här vill man förbi för att komma framåt, om så än
bara en meter. Inga regler gäller, i synnerhet inte i rondellerna och
korsningarna. Problemet är att högerregeln bara gäller nu och då. Det slutar
ofta med att korsningen (dvs mitt i korsningen) är full av bilar som ska svänga
åt olika håll, men inte ryms att göra det, sedan står trafiken förstås. Eller
så kör man sonika på filen för mötande trafik och blockar även den. Allting
baserar sig på brist av trafikvett (och regler) och bristande respekt, det
viktiga är att man själv kommer fram. Läser ni beskrivningen av körkortprovet i
bloggen innan, kanske det förklarar en hel del. Förresten, det är nog skönt med
fyrhjulsdrift och högt underrede på bilen.
 |
| Det kändes ganska nära, fast det kanske inte ser ut så... |
På hemmafronten
händer inte så mycket just nu. Vi väntar ännu också på mitt arbetstillstånd,
som kommer…ja när som helst. Kanske. Mina kolleger, som ansökte om tillståndet
samtidigt, fick sina tillstånd förra veckan. Logiskt sett borde jag alltså få
det när som helst, tyvärr gäller inte logik alltid här. Annars vore det väl
inte så farligt, men innan arbetstillståndet får vi inte heller möblerna,
vilket betyder att det är besvärligt att flytta in i vårt hus. Just nu tittar
vi på kostnaderna för att hyra möbler, det kan trots allt dröja veckor ännu
innan jag får tillståndet… TIA
Som område är
Karen betydligt lugnare än var vi bor nu, också om vi hört om rån o dylikt även
i vårat område. Själva bostadsområdet borde vara lugnt, det är väl närmast om
man kör omkring mitt i natten (också i Karen) som det kan vara lite riskablare,
vi får väl se.
Det är väl nu som
vädret i Finland så småningom börjar skilja sig från vädret här. Här går vi mot
varmare tider (och nätter), i väntan på en regntid som inte ännu synats till.
Häftiga regnskurar får man nog nu och då, som tur har vi nu åtminstone en
generator införskaffad. Elavbrott är nämligen inte ovanliga.
Tjöflöjt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar