Med Simba och Pumba på savannen

Med Simba och Pumba på savannen

Fick en chock när jag öppnade bloggen, senaste svenska uppdateringen från mitten av oktober… Skäms Tommen! Ok, jag skäms. Jag medger också att vardagen här är annorlunda, men det är i alla fall vardag. Inte mycket speciellt att hämta där. Barnen går till skolan på morgonen, barnen hämtas på eftermiddagen. Däremellan… Det är förvånansvärt lite man hinner göra mellan 9 och 15 och då läser jag inte ens tidningarna… Bankbesök och butik, 2 + 2 timmar och däremellan lunch. Kanske bäst att gå till banken först i morgon. Jag skrattade åt Ira när hon sa att hon inte hinner med något under dagarna, men efter några månader som hemmapappa kan jag inte annat än hålla med. Kom och pröva vet jag.

Själv är jag igen hemma, efter nästan fyra veckor i Johannesburg. I medeltal hade jag skolning där varannan dag, det kan man kalla afrikansk effektivitet. Tur nog löpte per diem hela tiden, kassören tackar. Skolningen var intressant och givande (på ett personligt plan), men inte nödvändig. Kan väl jämföras med att nån sätter dig på kurs för att köra lastbil, trots att du vet att du aldrig kommer att köra lastbil. De berättar åt dig hur man gör det och vad riskerna är, sedan skickas du ut i trafiken för att öva på besvärliga situationer. Visst, vad du lär dig kan delvis tillämpas när du kör bil också, men är det nödvändigt? Vore det inte bättre att sitta i en bil och öva på det?

Se siitä. Nu återstår bara simulatorn i Amsterdam, det är också grundligt, tio dagars keikka. Meningen var att göra det i december, men dagarna börjar ta slut. Jag sörjer inte, jul och nyår ska vi fira på kusten i Malindi, tillsammans med Iras föräldrar som kom hit för en vecka sedan. Hur som helst, mållinjen närmar sig vad som gäller flygning. Väl så.

En av höjdpunkterna hittills var resan till Maasai Mara, för att bonga vilddjuren. Normalt sett går safarin till så att man kör omkring med jeep el dyl i två-tre timmar och försöker hitta vilddjuren. En körning på morgonen, en på eftermiddagen. Det är då djuren är mera aktiva. Däremellan chillar man, kanske simmar om det är tillräckligt varmt, eller nåt. Beror lite på hur man bor. Det vanliga är att man bor i ett tält, ja eller det kallas tält, men vore det inte för tältväggarna så vore det nog regelrätta rum. Vi bodde i en ganska stor camp, med många tält och stora byggnader, bekvämt visst men kanske inte speciellt mysigt.

Det blev mycket körande och ibland kändes det som lite väl mycket, men djuren visar förstås inte upp sig på beställning. Big five, som kanske känns lite klichéartat, klarade vi redan av första dagen. De fem som ”räknas” är då elefant, buffel, lejon, noshörning och leopard. Den mest utmanande var leoparden som är ganska svårbongad. Noshörningar finns det inte heller så många av, men de andra såg vi flera av. Det är otroligt att djuren inte verkar bry sig det minsta lilla om bilarna som snurrar omkring dem.

Av dessa fem, var det nog leoparden som var mest fascinerande, men alla andra var också fina. Elefanterna och lejonen kom vi riktigt nära, kändes nästan som för nära. Lejonen var faktiskt inom räckhåll från den relativt öppna bilen… dinnertime…

Geparden är otroligt vacker, synd att vi inte såg den jaga, däremot såg vi lejonen kalasa på en buffel och en gnu. Giraffer, gnu, gaseller, vildsvin, hyenor, flodhästar och en krokodil, allt hann vi upptäcka o fotograferna. Vilken tur att vi köpte ny kamera innan resan. Maasaikulturen blev också lite bekantare, också om det var ganska mycket turist över det hela. Otrolig spänst har de i alla fall. Vi avslutade med privat middag på savannen i solnedgången, för att fira svärmors kommande 75-årsdag. Det var en otrolig upplevelse!