De kunniga i
finska (sorry Bosse) har redan kanske läst det, men nu är jag alltså fri! För
tre veckor sedan flög jag mina tre checkflight, godkänt. Lite måste man väl
ännu plugga på, men just nu njuter jag av friheten en stund. Fri betyder då i
det här sammanhanget att jag slipper instruktörer och får vara högsta hönset
ombord.
 |
| På Nicus födiskalas kördes det go-cart. Ni kan kanske upptäcka det stora barnet där i sista raden, som hänsynslöst körde om de mindre, då när det lyckades... |
Det har fungerat
bra att flyga med de kenyanska styrmännen. Deras engelska är ypperlig (bättre
än min), märks att de gått i bra skolor. Det är få fattiga som har råd med
utbildningen. En flygskola där flygbolaget o staten står för de mesta
kostnaderna, existerar inte, däremot har bolaget nog hjälp till med att
garantera lån till en bättre ränta. Räntenivån på normala lån, typ bostads-
eller dylika, ligger på 15%. Lånar man i dollar kommer man ner till kanske
8-9%, så det är en viss skillnad jämfört med Finland. Inte att undra på att
många föredrar hyresboende, även bland kaptenerna. Dessutom är det många som
försöker skaffa sig extra inkomster genom att importera bilar eller dylikt.
Eftersom bilarna här är dyrare än t.o.m. i Finland, är det inte ovanligt att importera
begagnade sådana, närmast från Japan. Processen är inte särdeles svår, men man
måste veta vad man gör. Därför är det lättare att använda en förmedlare.
 |
| Utsikt från Ngong Hills. Ett ypperligt picnic-ställe. |
Själva flygandet
börjar så småningom kännas bekant igen och jag har också börjat vänja mig vid
bolagets sätt att jobba. Lite besvärligt tycker jag att de gör vissa saker,
svårt för en lat själ som jag, men det är väl bara att försöka anpassa sig.
Största problemet
har jag ännu med flygtrafikledningen, eller närmast då den dåliga kvalitén på
den. Bristfälligt flygledande kan jag ännu stå ut med, problemet är att jag
inte hör vad de säger. Nu menar jag inte enbart att jag inte förstår vad de
säger, eftersom de sällan använder standardfraseologi som man gör i Europa, det
är också ett problem. Man måste helt enkelt veta vad de säger?!? Nu menar jag
att radiosändarna tycks vara så få och dåliga att man ofta inte hör något alls.
Sen får man hålla på och hojta tills man igen är inom räckvidd, eller så
förmedlar ett annat plan ditt meddelande. Mycket sprakande och lite disciplin
är kännetecknande för trafiken här. I stället för att vänta på sin tur, trycker
man tangenten i botten och börjar prata. För den som inte visste det så kan jag
upplysa om att ifall två försöker sända i radion samtidigt, blir det bara sprak
och totalt oförståeligt, de två sändarna så att säga tar ut varandra.
 |
| Jambo jet, Kenya Airways 100% ägda lågprisbolag. |
Liksom säkert
överallt i världen, är de unga styrmännen duktiga och vill gärna visa det, men
den följden att man i emellanåt får bromsa lite och förklara att en gammal
kapten behöver lite tid att få tänka på saker, i synnerhet eftersom miljön är
ny. Inga problem med besättningarna ännu, men det hade jag inte väntat mig
heller.
Det som lite
överraskat mig är att mekanikerna inte har riktigt samma inställning som i
Europa. I Europa är det ingen som ifrågasätter dina beslut, om du tycker att
planet inte är i flygskick. Här tycker de närmast att du är besvärlig om du
börjar kräva att planet ska vara i skick. Ett exempel.
Ena displayn på
kaptenens sida var sönder. Enligt handboken är det inte tillåtet, men däremot
får en display på styrmannens sida vara ur funktion. Problemet löstes förstås
så (jag vet att de inte har displayer i reserv, det har man inte i Finland
heller) att man bytte displayerna sinsemellan, så att jag fick den fungerande.
Problemet löst! Inte enligt mig. Jag upplyste dem om att det inte räcker,
eftersom vi skulle flyga till Juba i Syd-Sudan, ett flygfält ökänt för sin
bristfälliga flygledning och intensiva trafik. Inte en destination jag vill åka
till utan att kunna se trafiken på vardera cockpitdisplayn (dvs att både kapten
o styrman kan följa trafiken från sin egna display).
Mekanikerna var
dock inte intresserade och avlägsnade sig från planet, eftersom de gjort sitt.
Jag meddelade per radio varför vi inte åker, om en stund kom en kille och
frågade vad problemet är. Jag förklarade. 10 minuter senare kom en annan kille
och ställde samma fråga, jag gav samma svar. Ännu en stund senare kom en tredje
kille, ni gissade rätt, med samma fråga. Även han fick samma svar.
 |
| Det är mycket folk som vandrar av och an på trafikplattan, mer än man som pilot vill ha där. Många förstår inte heller att akta sig för flygen, och i synnerhet motorerna... |
Slutligen fick vi
besked om att de skulle låna en display från ett annat plan. Tyvärr lånades
displayen från ett plan med annan software, så softan måste också uppdateras.
När vi till slut kom iväg var vi nästan en och en halv timme försenade. Vi
föreslog redan från start att de skulle låna en screen… men icke sa Nicke.
Dessutom hade vi Japans försvarsminister med oss, så hade väl inte varit fel
med VIP-behandling, nå japanerna är förstås tålmodiga…
På tal om VIP
förresten. Det finns ett obegränsat antal VIP i Afrika. Det är bara att välja
nästan vilken flight som helst och chansen är stor att man hittar en VIP
ombord. Spelar ingen roll om det sen är presidentens sjunde kusin eller
polischefens frus mammas svägerska. I synnerhet på de mindre flygfälten kommer
de alltid med egen bil till planet och oftast i sista sekunden. Det är onödigt
att försöka starta innan de är ombord, man får helt enkelt inte start
tillstånd. Det har faktiskt gått så långt att nu finns det ytterligare en
kategori, VVIP, reserverat för presidenter och dylika. När månne vi får se
VVVIP…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar