Från savanner till shoppingcentrum

För dom som missade Husis.

Suomeksi vastaava pian.

På söndagen kändes Nairobi som en ganska tyst stad. Borta var den typiska rusningstrafiken. Borta var de urgamla lastbilarna som spyr ut avgaser likt Vesuvius, borta var en hel del människor, inte enbart från gatubilden utan från världen.

Det känns absurt att på nära håll följa med hur livet för tusentals förändras, kanske för gott, utan att själv vara del av det. Man känner sig lite som en rymdvarelse, hälsningar från planet x. Kanske det är typiskt för nutiden, möjligheten att vara överallt, i realtid. Nästa steg blir väl att i realtid med bild få vara med terroristerna då de slaktar oskyldiga; titta, där dör ännu en otroende.

I Kenya har presidenten hållit tal och manat landet till enighet, en kallelse som man hörsammat väl. Köerna till blodgivningen har varit långa och bidrag har flutit in till krisfonden. Också om Al-Shabaab kraftigt kopplas ihop med Somalia, har jag inte ännu hört rykten om våld mot somalierna. I Kenya finns många somalier som tvingats fly sitt hemland och nu etablerat sig här.

Nu står somalierna i Kenya inför ett vägskäl. Genom att kraftigt ta avstånd från det skedda och skära av alla bidrag mm till organisation, kanske man kan ge den en dödsstöt. Experterna här anser generellt att organisationen kraftigt försvagats och attentatet var ett sista nästan desperat försök att få stöd av somalierna.

Om igen somalierna håller sig passiva utan desto större engagemang varken för eller emot, finns risk för att terroristerna kan fortsätta sin verksamhet. Just nu är de flesta experter eniga om att terrordådet var en hämnd för Kenyas engagemang i södra Somalia, där kenyanerna varit del av de afrikanska styrkorna som försöker hålla just Al-Shabaab på mattan.

Kenianerna kan också välja riktning. Ifall sorgen och rädslan vänds till ilska och hat, är de lokala somalierna en tacksam målgrupp. Förutom katastrofala humanitära följder skulle det antagligen slå ganska hårt till mot den kenyanska ekonomin. Många av somalierna här har etablerat sig som affärsmän och liknande, de är tillräckligt många för att påverka den unga demokratins ekonomi. Låt oss hoppas på att man i stället väljer att förenas mot terrorismen och genom enighet visa att det är oacceptabelt. I bästa fall kunde det bli ännu ett steg på vägen mot ett enigt folk där stamtillhörighet betyder mindre och mindre. Det är åtminstone vad som skulle behövas. I ett land där skillnaderna mellan rika och fattiga är enorma samt korruptionen utbredd, ligger våldet ständigt under ytan och pyr.

I gatbilden syns dramat inte mycket. Risken för rån och bil kidnappningar har ökat, eftersom myndigheten och polisen varit så fokuserad på Westgate. Shoppingcentren och platserna för folksamlingar har en ökad närvaro av säkerhetsvakter. Eftersom vakterna ofta är obeväpnade får vi hoppas på att den avskräckande verkan är tillräcklig. På lång sikt, åtminstone de närmaste månaderna, tror jag att vi kommer att uppleva förbättrad säkerhet, med fler vakter, poliser och kanske också militärer i vardagsbilden. Hur länge, det beror på det kollektiva minnet.