Öken, öken och öken

Öken, öken och öken. I två timmar satt jag och tittade ut från flygplansfönstret. Medan jag tittade, insåg jag några saker. Det finns en massa sand i världen och människan är ganska liten, för att nämna ett par. Jag hänfördes också av det fascinerande landskapet, trots att det mestadels bestod av sand,

Khartoum, där Vita Nilen och Blå Nilen förenas till Nilen.

växlade det hela tiden. Jag har svårt att tänka mig hur man kan leva där och är samtidigt glad över att kunna se det hela från 10km:s höjd och inte där nerifrån.

Det här var igen ett tillfälle där jag insåg hur stort Afrika är, men inte bara det. Det är också en kontinent som till stora delar är obefolkad och det finns en orsak till det.

I går flög jag till Yaoundé i Kamerun, tvärs över den afrikanska kontinenten. Det är en nästan fyra timmars flygning som till största delen går över Kongo. Kongo ser till största delen ut att bestå av skog och skog. Det gick länga tider då jag inte kunde se en enda väg. Det är inte precis där man vill nödlanda, chansen är stor att man försvinner för gott.

Flyger man söderut finns det också stora områden som inte ser ut att ha bosättning. Trädlösa savanner och karga bergskedjor finns det mycket av, inget vidare för nödlandningar det heller. Vill man nödlanda på ett flygfält, och det vill man ju, så är alternativen ganska få. Till skillnad från Europa får man faktiskt hålla reda på dem hela tiden. Dessutom kan man inte räkna med att flygledningen är till någon hjälp, så ganska ensam är man om något händer. På natten finns ännu färre alternativ.

Enligt Povel Ramel så tömmer araberna sina timglas i Sahara,
Om nu nån ännu minns vad timglas är för något...

Jag är på väg hem för ett snabbesök på en vecka. Ska träffa kompisar, men framförallt på fiskeresa. Jag missade den i fjol, men nu blir det av. Resan är något jag väntat på länge. Vi tillbringade nyss en vecka vid Kenyas kust i värme och lyx, men trots det gick jag mest och väntade på fiskeresan. Underlig är människans själ.

Ibland krävs inte mycket för att man ska bli glad. Mera som ett skämt annonserade jag efter någon som kan slänga hem mig från flygfältet (landning vid midnatt). Men ser man på, min gamla klasskompis från låg- och högstadiet Sara lovade köra hem mig. Hon jobbar på fältet och tyckte att Nordsjö är på vägen till Munksnäs! Tack snälla du, visst finns det snälla människor ute i världen..